Idag är en tråkig dag, ett liv har slutat och det är så mycke som grämer mig :-(

Hur man än ser det så var hon min första tävlingshund, hon som lärde mig så mycke om hur man tränar och tävlar hund över lag.

Vacker trots sina stora öron   

Ecco var en väldigt lätt hund att ha och göra med, inget svår med andra hundar utan fogade sig lätt och gärna efter vad man ville och önskade sig, hon var ngt åt det vekare hållet så hon ansåg sig inte behöva tuffa till sig bland andra..

Hon älskade snö!!! Och att gräva i den:-)

Bollar, träning och bus var anledningen till att man levde ansåg hon *s*

Efter att hon blev parad och oxå skadad så togs hon helt ur tävling som 3.5 åring, inget som hon någonsin gillade, hon ogillade skarpt att Affa fick den tiden som hon hade fått av mig tidigare. Såklart att hon fick tid men inte där man tränade på samma vis.. Hon blev väldigt svartsjuk!

Hikka, Affa och Ecco, mina fina svarta jag hade ihop   

Liten Ecco, mamma Fier och så en träningshund jag hade, Bauer   

Ecco och jag tävlade Tjh SM ihop, hon var endast 2 år och 3 månader gammal och vi placerade oss på en fin 9:e plasts trots att vi helt missade patrullstigen. Vi hade ju ingen rutin så hur skulle vi kunna klara alla delmoment redan då??

"gå?? det finns väl folk som kan dra??"

Ecco har de senaste åren bott hos en jättetrevlig familj och haft det hur trevligt som helst!

Hon blev ju som sagt lite avis på Affa som fick all tid och när jag inte kunde motionera dom ihop eller ens ha dom i samma  rum utan risk för slagsmål så valde jag att omplacera henne, något som jag absolut inte ångrar så hon har fått vara ensamhund och bara ha det bra i sin nya familj.

Ecco och Affa när dom fortfarande gick ihop:-)

Det jag grämer mig över är att jag inte har hälsat på henne alls på över 1 år! Jag har tidigare tittat in till henne med jämna mellanrum men det har bara inte blivit av och nu kommer jag aldrig aldrig mera få se henne sådär överlycklig som hon blev varje gång jag kom... För de som säger att hundar glömmer människor de kan ta sig nånstans för Ecco hon kom ihåg mig det kan jag lova!! Hon blev totalt galen varje gång vi såg varandra.

Minns 1 gång när jag var och handlade lite i staden som hon bodde i, helt plötsligt så låter en hund helt galen en bit bort om jag tittar och undrar vad det är för en konstig hund typ.. Hunden ifråga tittar på mig och är galen och jag ser att det är Ecco fast med en annan människa i snöret, människan försöker desperat få henne att sluta men det gick ju inte.

Jag går fram och presenterar mih och hälsar på henne så att det blir lite lugn och ro på gatan igen:-)

Jag kommer alltid att komma ihåg dig min vän, du finns för alltid kvar i mitt hjärta   

Affa, Virus och Ecco tar nog hand om varandra nu